I torsdags, för en och en halv vecka sedan sprang jag Sollentuna GP. Kanske den tävling som jag sett som det bästa tillfället för mig att kvala till U23-EM. Jag hade mitt personbästa från just den här tävlingen från året innan och många springer snabbt på de blåa banorna i Sollentuna. Loppet gick väldigt snabbt från start vilket gjorde att det blev utdraget och jag kunde springa ostört. 400m passerade jag på ungefär 53 sekunder, egentligen perfekt öppningsfart för att springa under kvalgränsen på 1:49.00. In på upploppet kände jag mig väldigt stark och fräsch. Jag kom i mål på en sjätte plats, endast slagen av en svensk. Men det bästa av allt var att jag klarade kvalgränsen och sprang på 1:48.62! Det var en sån sjuk lättnad över att ha klarat den.
Två dagar senare åkte jag och farsan till London och bodde hos Martin när jag skulle springa 800m på British Milers Club i Watford. Det loppet var tänkt som en sista kvalchans men eftersom jag precis hade klarat gränsen hade jag väldigt svårt att vara fullt fokuserad och motivera mig till 100 procent. Det positiva med loppet i England var att jag gjorde 1:49 trots att jag själv tycker jag sprang väldigt dåligt. Sen var det ju såklart kul att hälsa på hos brorsan!
Foto: Andreas Thornell.
Allt gott
Rickard